Att bostadsfrågan är komplex och mångfacetterad är ingen nyhet. Länge har debatten dominerats av situationen i våra storstäder, men en tystare men minst lika akut bostadsbrist har vuxit sig stark på landsbygden. Jag har själv sett hur allt fler blickar vänds från stadens puls mot landsbygdens möjligheter, inte minst i pandemins spår. Denna omställning innebär ofta stora beslut och planering, där vissa kanske till och med överväger olika sätt att finansiera sina drömmar, till exempel genom att smart sälja sitt gamla guld för att frigöra värdefullt kapital till nya projekt. Men oavsett de individuella vägarna dit, vad händer när viljan att flytta ut eller bo kvar krockar med bristen på lämpliga bostäder? Kanske är det dags att vi på allvar utforskar kraften i kooperativa bostadsformer som en väg framåt, en möjlighet att bygga de hem och samhällen vi faktiskt vill ha.
Varför kooperativt boende på landsbygden? Behov och drivkrafter
Den dolda bostadsbristen på landsbygden
Det är en utbredd missuppfattning att bostadsbristen enbart är ett storstadsfenomen. Verkligheten är att det saknas uppskattningsvis 50 000 bostäder i Sveriges mindre samhällen och på landsbygden, en siffra som understryks av insiktsfulla organisationer som Hela Sverige. Den ökade utflyttningen från storstadslänen, som accelererade under pandemin, har satt ytterligare press på bostadsförsörjningen i hela landet. Samtidigt som landsbygden alltmer ses som en plats fylld av möjligheter, utgör bristen på bostäder ett reellt hinder. Traditionella aktörer, som kommunala allmännyttor, har i många fall dragit sig tillbaka från mindre orter, och marknadens logik premierar sällan byggande där vinstmarginalerna bedöms som osäkra. Det är i detta vakuum som nya, innovativa lösningar måste få utrymme och stöd för att blomstra.
Landsbygdens skiftande bostadsbehov
Behovet av bostäder på landsbygden är mångfacetterat. Det handlar inte bara om att möjliggöra för barnfamiljer att flytta ut, utan också om att skapa förutsättningar för äldre att bo kvar i sin hembygd när den gamla villan blir för stor och krävande. Många äldre över 75 år, som ofta bor i hus de inte längre orkar sköta, efterfrågar moderna och ändamålsenliga hyreslägenheter. Att tillgodose detta behov frigör samtidigt enfamiljshus för nästa generation. Likaså är tillgången på bostäder avgörande för unga vuxna som vill flytta hemifrån eller kanske återvända till bygden efter studier. Utan en variation av bostadstyper riskerar landsbygden att tappa både värdefull erfarenhet och viktig framtidstro.
Byggemenskaper en modell för självbestämmande
En av de mest intressanta och lovande lösningarna som växer fram är byggemenskaper. Detta är en form av kooperativ bostadsutveckling där enskilda individer och familjer går samman i demokratiska sammanslutningar för att gemensamt planera, låta bygga och sedan använda en byggnad. Som den tongivande Föreningen för Byggemenskaper beskriver det, vänder denna modell på den traditionella rollfördelningen och gör gruppen till byggherre. Det ger en unik frihet att anpassa boendet efter egna villkor och behov, oavsett om drivkraften är ekologiskt byggande, starkare gemenskap eller specifika boendeformer för äldre. En central fördel, särskilt relevant för landsbygden, är just möjligheten att initiera nyproduktion på lokala bostadsmarknader där andra byggherrar helt enkelt lyser med sin frånvaro, vilket skapar nya möjligheter för levande lokalsamhällen.
Kooperativa hyresrätter ett attraktivt mellanting
En annan närbesläktad och värdefull modell är kooperativa hyresrätter. Denna boendeform kan beskrivas som ett mellanting mellan traditionell hyresrätt och bostadsrätt, där de boende betalar en insats som sedan återfås vid utflyttning. I Sverige finns idag tusentals kooperativa hyresrätter, och modellen ses av många som en potentiell framtidslösning för mindre kommuner. Ett positivt exempel är Nordmaling, där man planerat för nya kooperativa hyresrätter, vilket P4 Västerbotten rapporterat om i den informativa artikeln “Spekulationsfritt boende får igång byggandet av hyresrätter“. Lokala politiker ser det som ett konstruktivt sätt att få igång byggandet och möta de lokala behoven på ett spekulationsfritt sätt, vilket är särskilt värdefullt på landsbygden. Denna modell, som P4 Västerbotten förtjänstfullt belyst i reportage om kooperativa hyresrätter i Nordmaling, visar på den stora potentialen för att skapa attraktiva och trygga boendealternativ även utanför storstäderna.
Idéburet byggande som motor för lokal utveckling
Vad innebär idéburet byggande?
Dessa initiativ är en del av vad som brukar kallas “idéburet, socialt byggande”. Det handlar om lokalt ägda bygdebolag utan vinstintresse, byggemenskaper och kooperativa hyresrätter som drivs av ett genuint behov och en stark vilja att utveckla lokalsamhället, snarare än av kortsiktiga vinstkrav. Faktum är att nästan allt byggande av flerbostadshus på landsbygden numera sker i någon form av idéburet byggande, eftersom de statliga verktygen för bostadsförsörjning i hela landet inte alltid fungerar effektivt för dessa mindre marknader. Det är en utveckling som jag tycker är både hoppingivande och absolut nödvändig för en levande landsbygd.
Kooperationens mervärden för bygden
Fördelarna med idéburet och kooperativt byggande sträcker sig långt bortom själva bostäderna. Det handlar om att bygga gemenskap, skapa lokalt anpassade lösningar och se till att det kapital som investeras stannar och verkar i bygden. Som HSB klokt belyser i samband med FN:s utnämning av 2025 till Kooperationens år, kan kooperativa företag se längre än nästa kvartalsrapport och fokusera på långsiktig stabilitet och samhällsnytta. Vinsten återinvesteras ofta lokalt, vilket direkt bidrar till landsbygdens utveckling och välmående. Kooperationen har dessutom historiskt starka rötter på landsbygden, vilket den detaljerade Wikipedia-artikeln om kooperation visar, med allt från mejerier till energikooperativ. Denna värdefulla tradition av självhjälp och gemensamt ansvar är lika relevant och viktig idag.
Exempel som inspirerar Egnahemsfabriken och lokal återinvestering
Ett inspirerande exempel på detta är Egnahemsfabriken på Tjörn, som utsetts till Årets kooperativ och med rätta lyfts fram av Coompanion, en organisation som aktivt stödjer kooperativt företagande. Där kraftsamlar lokalsamhället för att tillsammans bygga hem, och i processen bygger de även broar mellan människor och tar sig an lokala samhällsutmaningar. Sådana projekt bidrar inte bara till fler bostäder utan också till en större variation i bostadsutbudet på småorter, vilket kan skapa nya möjligheter för lokala byggentreprenörer och stärka den lokala ekonomin på ett hållbart sätt.
Föreställ dig en byggarbetsplats där framtida grannar samarbetar, likt den som visas på bilden nedan. Här, där flera identiska enplanshus uppförs samtidigt i ett kooperativt projekt – husen insvepta i väderskyddande Tyvek-material och omgivna av byggmaterial – bygger varje spikslag inte bara ett hem utan också starkare relationer och gemenskap.
Det är en kraftfull illustration av hur dessa projekt kan förverkligas och bidra till en positiv utveckling. Denna typ av planerad bostadsutveckling, där flera mindre enheter skapas gemensamt, kan vara precis vad många mindre orter behöver för att erbjuda mångsidiga och attraktiva alternativ till den traditionella villan och därmed stärka bygdens livskraft och attraktionskraft.
Utmaningar och vägen framåt för kooperativa bostadsprojekt
Finansieringsutmaningar på svagare marknader
Trots den stora potentialen är vägen för kooperativa bostadsprojekt sällan spikrak. En av de största utmaningarna är finansieringen. Som statens grundliga utredning SOU 2017:108, “Lån och garantier för fler bostäder”, påpekar är det ofta svårt att få igång nyproduktion i mindre kommuner, delvis på grund av svårigheter att få extern finansiering. Mindre aktörer, inklusive byggemenskaper och kooperativa hyresrättsföreningar, kan ha brist på eget kapital och möta tveksamhet från banker. På svagare marknader kan också låga marknadsvärden i förhållande till produktionskostnaden utgöra ett hinder.
Behov av stärkt institutionellt stöd
Jämfört med länder som Tyskland, där Baugemeinschaften är ett etablerat och framgångsrikt inslag, eller Belgien och Frankrike, saknar Sverige fortfarande en fullt utvecklad institutionell infrastruktur för att ge byggemenskaper optimala förutsättningar. Intresset ökar dock, och viktiga mötesplatser som den konferens om Socialt byggande för byggemenskaper som anordnats visar på ett växande engagemang från både aktiva grupper och offentliga aktörer. Det finns ett tydligt behov av kunskapsdelning och nätverkande för att sprida goda exempel och effektiva lösningar.
Statliga stöd och politiska beslut
En annan faktor som skapat oro är det slopade statliga investeringsstödet för hyresrätter, vilket aktörer som Coompanion menar kan få negativa konsekvenser för just socialt och idédrivet byggande på landsbygden. Det är viktigt att de politiska styrmedlen utformas så att de inte oavsiktligt missgynnar de initiativ som faktiskt kan göra skillnad där marknaden inte räcker till. Vi behöver se över hur vi kan skapa långsiktigt stabila och förutsägbara förutsättningar för dessa viktiga projekt.
Lyckligtvis finns det förslag och initiativ som syftar till att underlätta. Den tidigare nämnda utredningen SOU 2017:108 föreslog bland annat förbättrade statliga kreditgarantier (som även skulle kunna omfatta projekteringsskedet), statliga marknadskompletterande topplån via Almi (ett statligt ägt finansieringsbolag som föredömligt stöttar företagande och utveckling), och en statlig hyresförlustgaranti för vissa situationer. Specifikt för byggemenskaper föreslogs ett tillfälligt statligt stimulansbidrag för att täcka initiala kostnader, vilket skulle kunna vara avgörande för att få igång projekt och realisera fler bostadsdrömmar.
Visst stöd finns redan på plats. Boverket erbjuder värdefullt kunskapsstöd och projektlotsar. Dessutom finns ett statligt stöd för byggemenskaper, som enligt den initierade branschtidningen Byggindustrin kan uppgå till 400 000 kronor. En positiv utveckling är att detta stöd planeras att breddas från den 31 december 2024, så att det inte längre bara omfattar flerbostadshus utan även en- och tvåbostadshus. Detta är en viktig anpassning, då just mindre bostadstyper ofta är relevanta och efterfrågade på landsbygden.
Kommunernas avgörande roll
Kommunerna spelar också en nyckelroll för att främja dessa bostadsformer. Vissa agerar redan som borgenärer för idéburna grupper, vilket kan vara avgörande för att säkra banklån. En viktig studie från Nordregio om bostadsutmaningar på landsbygden i Norden understryker behovet av offentligt stöd för att överbrygga finansiella klyftor och betonar kommunernas specifika ansvar och möjligheter. Det handlar om att våga pröva nya vägar och aktivt stödja lokala initiativ, exempelvis genom att tillhandahålla kommunal mark på fördelaktiga villkor eller effektivisera tillståndsprocesser för byggemenskaper, vilket kan accelerera utvecklingen av nya, välbehövliga bostäder.
Mer än bara tak över huvudet – den kooperativa visionen för landsbygden
När jag reflekterar över kooperativa bostadsformer ser jag så mycket mer än bara en lösning på bostadsbristen. Jag ser en fantastisk möjlighet att möta specifika lokala behov, från den äldre generationens önskan om ett tryggt och tillgängligt boende till den unga familjens dröm om ett hem på landet. Jag ser en motor för att bygga och stärka gemenskaper, där människor inte bara bor grannar utan aktivt skapar sitt boende och sin närmiljö tillsammans. Dessutom kan dessa projekt ge en viktig impuls till den lokala ekonomin genom att anlita lokala hantverkare och entreprenörer. Det finns en inneboende och inspirerande kraft i att människor går samman för att lösa gemensamma utmaningar.
Den kooperativa modellen bär på en vision som sträcker sig bortom det enskilda huset. Den handlar om hållbar utveckling i bred bemärkelse – socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Genom demokratiskt deltagande, gemensamt ansvarstagande och fokus på medlemmarnas och lokalsamhällets bästa, snarare än extern vinstmaximering, förkroppsligar kooperationen principer som känns alltmer angelägna i vår tid. Det handlar om självhjälp, jämlikhet och en omsorg om både varandra och den bygd man verkar i. Denna anda av samverkan och medlemsnytta är grundläggande för framgångsrika kooperativa verksamheter världen över och erbjuder en stark och hållbar grund för positiv landsbygdsutveckling.
Kanske kan dessa byggemenskaper och kooperativa hyresrätter också fungera som laboratorier för innovation inom byggande – för nya ekologiska material, energisnåla lösningar och socialt inkluderande boendeformer. Potentialen är enorm. Frågan vi bör ställa oss är inte om vi har råd att satsa på dessa modeller, utan snarare om vi har råd att låta bli. Kan detta vara en av nycklarna till det livskraftiga och inkluderande samhälle på landsbygden som så många av oss drömmer om och arbetar för? Jag tror att svaret på den frågan är ett rungande ja, och att det är dags att vi tillsammans skapar förutsättningarna för att fler sådana drömmar ska kunna förverkligas.