Kollektivtrafiken är en av de stora planeringsfrågorna för varje svensk stad. I de allra flesta städer kommer spårväg aldrig på tal då den befintliga kollektivtrafiken är fullt tillräcklig. Vilka fördelar och nackdelar erbjuder spårväg som kollektivtrafik i svenska städer?
En av de viktigaste aspekterna med kollektivtrafik är miljöpåverkan. Spårvagn har en större kapacitet än exempelvis buss och har även möjlighet att återanvända bromsenergin. Livslängden för en spårvagn är också längre än för en buss, vilket pekar på en lägre miljöpåverkan även vid tillverkningen.
En buss kan erbjuda en större flexibilitet eller bekvämlighet då det går att justera linjesträckningen utan några större bekymmer. Med buss kan man flytta närmare kunderna när städer byggs om och byggs ut på ett sätt som spårvagn inte riktigt kan erbjuda. Däremot erbjuder spårvagnen en bekvämare resa då spåren ofta dras med långa raksträckor och få plötsliga svängar när en buss istället har många svängar och hela tiden måste anpassa sig till trafiken omkring.
Att det är dyrt att anlägga spårväg är kanske föga förvånande. Förutom att planera och lägga spår så behöver vagnhallar och verkstäder vara specialanpassade medan bussar bara behöver någonstans att stå parkerade och linjesträckningarna planeras utefter stadens befintliga vägnät. I städer som redan har spårväg, exempelvis Göteborg, så kan det dock vara mer ekonomiskt att köra spårvagn än buss. Det är alltid dyrare att anlägga för spårvagn än för buss men sett över tid så kan spårvagn vara mer effektivt. För mindre städer, där kapaciteten i busstrafiken inte är något problem, är spårvagn inte ett effektivt alternativ.
Spårväg är kompakt och tar inte mycket yta i anspråk kontra kapaciteten den möjliggör. Faktum är att det finns ett examensarbete från Chalmers som påvisar att spårvagn bara kräver drygt hälften så mycket yta som motsvarande busstrafik kräver.